Ändringar

Hur står det till i livet, är allt väl?
Ikväll var jag ute med en vän som jag inte känner så väl, snygg och smart sådan. Kvällen började med ett sms:

"Har du lust att komma förbi mig senare och dricka lite och sen ta en promenad till krogen"

Eftersom jag hade varit ute precis kvällen innan var jag lite tveksam, fortfarande lite bakis. Men som jag är, så svarade jag med:

"Okay, men då får vi ta det lite lungt med drickat"

Medveten om att hon har katt som fått ungar så tog jag en tablett mot min pollen allergi för att mildra min allegri mot pälsdjur. Några timmar senare var jag på min cykel, på väg till hennes lägenhet.
Hon dricker rött vin, jag som inte är så förtjust i vin suger på min enda öl så länge det går, vi pratar om allt möjligt och plötsligt inser jag att jag är helt ute ur mitt element. Vad är det jag pratar om? Vad gör jag här?
Självklart nämnde jag inte något om detta till henne, jag trivdes fast det är inte mitt rätta jag. Kanske är det så att jag vill vara annorlunda? Eller? Ville jag bara få henne gilla mig för något jag inte är så att jag skulle må bättre? Förmodligen.

Efter ett par timmar så var det dags att dra ner mot stan, hon tyckte att vi skulle till Stat, ett av dom finaste ställen i Eskilstuna, visserligen kopplat till mogendans för dom flesta i stan.
När vi väl var på plats, så fick jag känslan igen, vad gör jag här? Jag lyssnar oftast på techno och rock, här har vi dansband och gamlingar som dansar bugg.
Så fort vi satt oss vid ett bord, beställt lite mer att dricka (min andra öl) så ser jag på henne att hon vill dansa.


"Bara så du vet så är det två saker jag aldrig någonsin gör. Jag varken sjunger eller dansar"

Efter lite snack så står hon och jag på dansgolvet, jag smidig som ett kylskåp, lär mig att dansa bugg. Fyfan vad obehagligt, men trevligt. Trevligt som fan, men så obehagligt att t.o.m hon märkte det. Vi satte oss igen och snacka lite, hon vill dansa igen och jag mer eller mindre totalvägra att ställa upp på spektaklet igen. Hon bjuder upp en lite äldre herre och dom for runt på dansgolvet och hade kul, jag smuttar på min öl (säkert min fjärde vid det här laget).

Ok, så jag sitter och ser på, känner mig rätt så utanför, så här får det inte vara tänkte jag, jag måste ändra på mig. Nästa gång så hakar jag på, då ska vi dansa, eller hon dansar och jag står och gör bort mig.
Sagt och gjort, vi dansar på nått taffligt sätt. Inte lika obehaglit denna gång, ölen börja göra sin verkan, det blev lite roligare. Under dansens gång så får hon syn på någon polare, han får ta över dansandet för tillfället. Det trodde jag i alla fall, men nej. Han stannar kvar och snackar med oss, trevlig kille men helt fel tillfälle att bänka sig vid vårat bord.
Känner mig ännu mer utanför, fan då! Jag måste ändra mig kändes det som. Gör jag som jag tänker? Nä. Bandet spelar sista låten för kvällen, en tryckare så klart. Inkräktaren bjuder upp henne och dom verkar ha det trevligt.

BAH! Det som började som en väldigt trevlig utekväll blev just skit för min del, men som jag är (alldeles för snäll) så ler jag bara, ser på och väntar på att krogen ska stänga.
Måste jag ändra mig? Svaret är uppenbart JA, måste jag lära mig dansa? Nej, det jag måste ändra på är mitt sätt att vara, ta för mig mera och inte vara så jävla feg.