Workie workie, no play!

Första arbetsdagen är slut, så är min hjärna.
Visserligen var dagen rätt soft, gick runt lite på avdelningen och hälsa på folk, fick reda på var matsalen, toaletten osv låg. När vi vandrat runt hade jag redan glömt namnen på nästan alla personer vi mötte.
Utöver namnen, så fick jag försöka lära mig sjyttioelva förkortningar som dom kör med dagligen. URK... nåja, det blir väl som ett andra språk så småningom.

Lite strul hör till första arbetsdagen på något sätt, mitt mailkonto var inte aktiverat så jag kunde inte beställa login till dom viktigaste programmen jag ska köra med.
Utöver det så gick det mesta bra.

Kollegorna verkar väldigt trevliga, i alla fall på den korta tiden jag träffat dom. Dom flesta är tjejer runt 25-30, perfekt ;)
Jag delar ett litet rum med en lite äldre tant, vi ska jobba med exakt samma sak och hon verkar lite vimsig av sig, får se hur många gånger jag får visa henne hur man gör saker och ting. Hon är dock rätt rolig, skojar friskt om det ena och det andra :)

Ni som känner mig vet att jag har arbetat på samma företag förut, och ja... det är lika strikt med ALLT den här gången med. Knappt så att man får läsa aftonbladet på fikatiden.
Lite trist, men jag förstår varför dom gör så. Workie workie, no play!

Jobbigt värre

Nejdå, inte alls, det är inte jobbigt. Men jobb har jag nu i alla fall.
Fan va nice!

Nu ska jag iväg till after-"work" med dom stackars arbetslösa från kursen ;)

Börjar redan nu på måndag, eight'o clock sharp! Härligt!

Vinden har vänt

Det är torsdag eftermiddag, jag känner mig väldigt "uppåt". Öppnade precis en Singha öl och smuttar på den med ett leende på nyllet.

Hur kommer det sig? Vad har hänt?
Jo, det är så att jag var på arbetsintervju på förmiddagen hos Volvo. Resten kan ju vilken amöba som helst klura ut ;)

Aha, så du har fått jobb?

Med 99.9999999999% säkerhet så har jag fått jobb, nu är det bara upp till Adecco att stämma av med mig, prata lite om löner, deras regler och företagets policy m.m.
Eftersom jag är lite skeptisk till det mesta så säger jag, om jag nu fått jobbet, så börjar jag om ett par veckor, fyfan va härligt!!

Nu kanske du som läser detta tänker:

Jaja, du har fått jobb... och?

Att få ett jobb betyder rätt mycket för min del, inte bara ekonomiskt men att jag får lite struktur på vardagen, känna mig behövd och allt det där känslomässiga tramset ;)

Nu tar jag och klappar mig själv på axeln och tänker:

Bra gjort, fortsätt så!

Jobb på G .. eller?

Sitter på kursen med en trött flin på nyllet, måste se skumt ut för dom andra deltagarna. Det kanske är på väg att vända för mig, nyckelordet kanske.

För ett par veckor sen var jag på intervju hos Adecco här i Eskilstuna, intervju ... inte arbetsintervju. Dom ville veta lite mer om mig ifall dom skulle få in jobb som matchar mig.
Idag så var just Adecco och "visade upp sig" här på våran kurs. Rekryteraren J tittade på mig och log, sedan sa hon:

"Dig vill jag prata med lite senare."

Hon gick genom vad Adeccor gör, hur dom gör det och hur man ska ta kontakt med dom, något av det hörde inte jag, jag var ju så jävla nyfiken på vad hon hade att säga till mig personligen.

Efter deras presentation så visade det sig att rekryteraren J hade ett jobb till mig, nästan klappat och klart.
Jobbet går ut på att konvertera dokument från ena formatet till det andra, kanske inte världens bästa jobb, inte så givande... men WTF, det är ett jobb. Det enda jag kunde säga var:

"Det är taget, räkna med mig."

Rekryteraren J ska höra av sig på Fredag. Jag håller tummarna, men firar inte än. Det är i slutändan kunden till Adecco som bestämmer. Fast, jag är nog lite sugen på nån öl ikväll... Om jag orkar.

Vuxna barn

Det är fredag, jag smuttar lite på en Staropramen öl.
Äntligen helg och jag slipper "sitta av tiden".

För 4 veckor sedan började jag något som kallas för "Jobb Stegen", delvis är det som vilken annan jobbsökar-kurs som helst men här får man faktiskt hjälp med av "Coachen", eller "Coacherna" eftersom dom är två.

Det började skitbra, man kände sig välkommen, inte så hopplös när man insåg att det finns faktiskt andra som inte fått något arbete. Vi fick göra lite gruppuppgifter så vi lärde känna varandra lite bättre och kanske fick reda på något om oss själva som vi inte visste om.
Vi får veta lite hemligheter om hur rekryterare tänker, varför vissa frågor ställs osv. Suveränt!

Den här veckan har det blivit väldigt mycket "Egen Tid" som dom kallar det, dvs vi ska själva leta jobb på internet och kontakter. Det är skitbra, för dom som håller på med det och inte stör andra.
Jag kan inte påstå att jag sitter vid datorn och letar jobb 8 timmar om dagen, men jag försöker hålla mig sysselsatt, antingen med lite programmering på laptop'en som jag fick låna av svåger eller med körkortsfrågor. Jo, det är tamefan dags att skaffa sig körkort.

Nåja, varför heter det här inlägget "Vuxna barn"?
Eftersom det har blivit så mycket "Egen Tid" så har ett par personer fått för sig att det är helt okay att snacka om allt möjligt 8 timmar om dagen, helst något som ingen annan bryr sig om, och med en röst som hörs ända till Kalix. Ibland bryter det ut lite skoj av det hela, men övergår snabbt till något barnsligt.
Jag och N som jag sitter brevid såg lite förvånade på varandra och tänkte "WTF?" när vi såg två vuxna 40 taggare springa runt i klassen, skrikandes och skrattandes. Sen kom tanken, "Nej faaaaaan, vi har hamnat på vuxendagis!"

Som tur är det bara en vecka kvar som vi ska vara där som en grupp, sedan blir det mer inviduelt med coachen.